onsdag 19 september 2012

Avsnitt 59 ur Politik på Gott och Ont

Artikel från april 2007.
Förbättra patienters säkerhet


PATIENTOMBUDSMANNEN i Uppsala län behandlade totalt 1157 ärenden under förra året.

Dessa fördelades på vård- och behandlingsfrågor med 526, på bemötandefrågor med 151, på organisation, regler och resurser med 460 och på övrigt med 20.

Gjorda studier på nationell nivå visar att omkring hälften av skadehändelserna i vården hade varit möjliga att förhindra. Fel, som begås i vården beror mer på systemfel än brister i enskilda personers agerande, visar andra undersökningar.

Till systemfelen hör till exempel bristfälliga rutiner och bristande kunskaper om de föreskrifter, som styr verksamheten. Ett förebyggande arbete måste ta sikte på, i första hand, att ständigt söka öka kunskaperna om de risker som finns och därigenom undvika onödiga skador.

Patientsäkerheten uppmärksammas alltmer vilket tar sig uttryck i bland annat att oönskade händelser anmäls allt oftare och att patienter ställer större krav på bra bemötande. Som ordförande i patientnämnden i Uppsala län ser jag positivt på den utvecklingen. Brister ska framföras till vårdverksamheterna. Målet ska vara att alla patienter ska uppleva säkerhet i vården. Patientperspektivet ska vara vägledande och är det i de flesta fall.

Vid nämndens sammanträden redovisas och diskuteras avidentifierade patientärenden. Patientsäkerhetsfrågor uppmärksammas då ofta och har i flera fall lett till skrivelser till olika verksamhetschefer, till exempel gällande information och tillgänglighetsfrågor.

Vid de informationsmöten som sker i de olika verksamheterna framförs även där patientsäkerhetsfrågor.
Tjänstemännen anordnar ett stort antal informationsbesök i olika verksamheter, vid vilka ärenden som rör den verksamheten diskuteras. I varje enskilt ärende sker oftast en återföring till vården efter överenskommelse med patienten. En särskild anställd hos patientombudsmannen för att arbeta med patientsäkerhet kan vara ett viktigt steg.

Så länge var tionde patient som vårdas på sjukhus skadas kan vi inte vara nöjda. I vårt missnöje är det viktigt att vi har klart för oss att bristerna inte beror på dålig eller slarvig personal utan snarare finns trots duktig och ansvarskännande personal.

För att komma åt problemen är det i första hand fråga om att ständigt förbättra kommunikationen, dels den som handlar om återföring av patienters upplevelser, dels kommunikationen mellan profession och förtroendevalda. Alltför ofta tror vi politiker oss veta bättre än professionen, alltför ofta finns en konkurrenssituation. Detta är destruktivt. Vi måste inse den enkla sanningen att vi politiska beslutsfattare varken kan eller ska ge oss in på professionens plan lika lite som professionen kan eller ska ge sig in de politiska övervägandena. Vi ska samverka för att de politiska besluten ska bli så bra som möjligt och för att de politiska besluten ska bli tydliga för professionen.

Det finns undersökningar, som visar tydligt att sjukvårdspersonalen i hög grad är medveten om riskerna i verksamheterna men att arbetssituationen är så svår att förutsättningarna för att göra ett säkert arbete saknas.

Man hinner till exempel inte följa föreskrifter, hinner inte dubbelkolla röntgenbilder, ett stort antal patienter innebär mindre tid för eftertanke, ofullständig dokumentation, kort sagt alltför mycket av stress, trötthet och högt tempo.

Detta kan ibland vara ett problem, som handlar om att resurstilldelningen är inte tillräcklig, men det kan alternativt vara ett organisatoriskt problem. I båda fallen är det ett politiskt problem som måste lösas i samverkan.

Utöver en socialliberal politik med den här inriktningen, för förbättrad patientsäkerhet, påverkas denna av även våra strävanden att förbättra tillgängligheten, att effektivisera den politiska styrningen, att åstadkomma uppföljning med öppna kvalitetsredovisningar och att öka de förebyggande insatserna. Till detta kommer de viktiga bemötandefrågorna. Jag har deltagit i en värdefull och tankeväckande utbildning. Fler bemötandeutbildningar bidrar till att stärka den så kallade brukarmakten.


Inga kommentarer: