Inlägg
Socialliberalt alternativ i
sjukvården (En reaktion på en s – v - mp-artikel) av mig och Sigbritt Dahlberg i Enköping
MÅNGORDIG och innehållslös. Så
måste artikeln av majoriteten i landstinget karaktäriseras. På åtta rader
beskriver man sin sjukvårdspolitik. I övrigt är det en massa ord om vad man
inte vill.
I artikeln beskrivs vad
majoriteten vill men inte lyckats genomföra efter att ha haft ansvaret i elva
års tid, till exempel mer solidaritet, mer långsiktig hållbarhet och mer
gemenskap och stöd till individen. Behoven av förbättringar är många, vilket vi
är de första att instämma i.
Vi lusläser artikeln för att
finna förslag, idéer och visioner eller åtminstone något av detta. Allt vi
hittar är att man säger sig ha en insikt om att hälso- och sjukvård är den
viktigaste delen i välfärden, att den måste få kosta och att den ska vara
tillgänglig på lika villkor för alla. Hela artikeln i övrigt är en beskrivning
av det amerikanska system som man jämför moderaternas politik med.
Men det finns ett socialliberalt
alternativ, som innebär mer solidaritet, mer långsiktighet, mer gemenskap för
och stöd till individen och bättre tillgänglighet. Eftersom den viktiga del av
välfärden som sjukvården utgör, för närvarande har stora brister krävs en
radikalt annorlunda politik än dagens.
Vi socialliberaler kommer, när
vi får det politiska ansvaret, att verka för att antalet husläkare utökas
kraftigt. Det är inte rimligt att resurser vid Akademiska sjukhuset används för
det som är primärvårdens uppgifter på grund av att väntetiden till primärvården
är för lång. Vårdgarantins nationella löfte, som innebär bl.a. tid hos
husläkare samma dag vid akuta sjukdomar, tid hos husläkare inom en vecka vid
oprioriterade sjukdomar och behandling inom tre månader efter att beslut om
behandling fattats, måste uppfyllas. Vårdgarantin ska också gälla över
landstingsgränserna.
Många som fått del av
sjukvårdens insatser öser med rätta lovord över personalen för det sätt man
tagits om hand på. En ständigt utvecklad personalpolitik är därför nödvändig
för att ta vara på personalen. Vi vill visa större tilltro till och lyhördhet
inför professionen. Den socialliberala sjukvårdspolitiken innebär att
kostnaderna för vård och omsorg ska täckas av skatteinkomster och frågan om vad
som är kvalitet ska bestämmas politiskt och demokratiskt. Vem som utför vården
blir då en fråga om valmöjlighet och effektivitet. Vi vill tydliggöra politiken
till att handla om resurser, kvalitet, uppföljning och ansvarsutkrävande. De
politiska besluten och det lokala inflytandet måste flyttas närmare
verksamheterna genom att Enköpings lasarett får en egen utförarstyrelse liksom
primärvården i alla länsdelar.
Dagens problem i sjukvården är
inte ekonomiska utan organisatoriska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar