söndag 30 september 2012

Avsnitt 68 ur Politik på Gott och Ont

Återställ handikappreformen Den tidigare Handikappreformen, med rätten till personlig assistans till personer med funktionshinder, innebar en frihetsrevolution för dem som fick hjälpen. Den gav tusentals funktionshindrade möjligheten att ta makten över sina egna liv och kunna leva självständigt. Men redan våren 1996 började försämringen då Socialdemokraterna och Centern beslöt att skära ned stödet till rätten till personlig assistans. De farhågor som Folkpartiet då förde fram inför riksdagsbeslutet har tyvärr visat sig bli verklighet. Folkpartiet anser att de rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen om personlig assistans, givit personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga, måste återinföras. Folkpartiet anvisar i sitt budgetalternativ 300 miljoner kronor (netto) för ett återställande av handikappreformen. Hjälpmedelsgaranti Funktionshinder kan medföra behov av särskilda hjälpmedel som i vissa fall erhålls av sjukvårdshuvudmannen utan avgift. Avgifter förekommer dock och för vissa slag av hjälpmedel finns särskilda avgiftssystem. Ett exempel är avgifter för hörhjälpmedel. Knappt hälften av landstingen har ett tak för vad sådana hjälpmedel får kosta, upp till 3 500 kr. Det som överstiger detta tak får den enskilde betala själv. En person som har behov av digital hörapparat för båda öronen kan detta innebära en egen kostnad på cirka 9 000 kr. Det har framkommit vissa formella frågor som avseende tillämpningen av regler i hälso- och sjukvårdslagen vad gäller hjälpmedel avgifter för dessa. Oklarheterna har påtalats av flera handikapporganisationer Innebörden av lagtexten är inte entydig. Detta måste åtgärdas. Regeringen bör ges detta tillkänna. I stora delar av landet bygger landsting och kommuner upp parallella organisationer för hjälpmedel, detta är ett slöseri med kompetens och resurser. Oavsett hur kommuner och landsting delat upp ansvaret för hjälpmedel mellan sig, har de ett gemensamt ansvar för hjälpmedelsfrågorna. En vattentät organisation måste byggas upp mellan landstingen och kommunerna så att den enskilde får den hjälp han eller hon behöver. Folkpartiet föreslår därför att den av oss föreslagna vårdgarantin även skall omfatta tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader. Handikappguider För att underlätta för personer med funktionsnedsättning att delta i samhällslivet ska information om tillgänglighet finnas, som vägledning om allt från handikappanpassade offentliga lokaler till tidningar som ges ut på kassett. Om en informationsbas av detta slag kan skapas, kommer det att bli intressant även för privata företag att meddela vilken service de tillhandahåller. Kommuner och handikapporganisationer kan med fördel delta i den här typen av projekt. Det är önskvärt att Handikappombudsmannen tar initiativet till att utforma handikappguider i Sverige. Regeringen bör ge Handikappombudsmannen detta i uppdrag. Rehabilitering/habilitering I FN: s standardregler regel 3 sägs att alla människor med en funktionsnedsättning som behöver rehabilitering/habilitering bör ha tillgång till en sådan. Det sägs vidare att begreppet rehabilitering avser en process som syftar till att människor med funktionsnedsättning ska uppnå och behålla bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller sociala funktionsförmåga. Idag är skillnaderna över landet stora i fråga om både resurser för rehabilitering/habilitering och utbud av rehabiliteringsresurser. Rehabilitering/habilitering ska ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverksamma eller för dem som kan komma tillbaka till yrkeslivet. Individens behov, önskemål och bästa, ska ha ett avgörande inflytandet i valet av insatser och inte utbud och ekonomiska möjligheter. Som exempel kan tas vården av reumatiker. Reumatiska sjukdomar kostar samhället 27 miljarder kronor per år, men – av dess går endast en femtedel till vård och rehabilitering. Resterande fyra femtedelar går till sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Indirekta kostnader som beror på att folk inte kan arbeta. En mer aktiv rehabilitering skapar vinst, såväl samhällsekonomiskt som för den enskilde. Ibland tror man att det är den sjuka sjukvården som behöver vård! Diskriminering Varken den svenska grundlagen eller våra straffrättsliga bestämmelser innehåller förbud direkt riktat mot diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Det förekommer diskriminering i näringsverksamhet: t ex att personer med funktionshinder inte blir insläppta på restauranger eller inte får teckna en livförsäkring är exempel på sådan negativ särbehandling. FN har i sina standardregler tydligt slagit fast att diskriminering av funktionshindrade är en fråga om mänskliga rättigheter. Inget land kan numera komma undan sitt ansvar. FN:s expertkommittéer bevakar alla samhällsområden med avseende på detta. Standardreglerna är visserligen inte juridiskt- utan normbindande och ska ligga till grund för beslut i medlemsstaterna. Flera, bland andra USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika, har genom att stifta antidiskrimineringslagar säkrat funktionshindrades rättigheter. Det är därför något pinsamt att Sverige, som initiativtagare till FN: s standardregler inte lyckats stifta en heltäckande lag mot diskriminering av funktionshindrade utöver det våren 1999 fattade beslutet om en diskrimineringslagstiftning i näringslivet. Om Sverige vill säkerställa alla människors fulla rättigheter krävs att Sveriges lagar anpassas efter de krav som uppställs i FN:s standardregler. Vidare bör Sverige arbeta för att Europarådet breddar diskrimineringsförbudet i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, så att det blir ett generellt diskrimineringsförbud som även innefattar människor med funktionshinder. Färdtjänsten Den nya lagen om färdtjänst har varit i kraft i tre år. Nu kan vissa problem identifieras. Det har t ex blivit betydligt svårare än tidigare att få rätt till ledsagare inom färdtjänsten.. De som studerar på annan ort än sin hemort kan inte utnyttja färdtjänsten där eftersom det är folkbokföringskommunen som är ansvarig. Enligt lagen har kommunerna möjlighet att inte bara lägga över utförandet av färdtjänsten på trafikhuvudmannen utan också de delar som innefattar myndighetsutövning, det vill säga att besluta om vem som ska ha rätt till färdtjänst. Detta är en farlig utveckling, eftersom de aktuella bolagen knappast har den sociala kompetens som krävs för sådana beslut. På vissa håll, exempelvis i Stockholms län, har tilldelningen av resor varit så låg att endast en tur- och returresa kunnat göras per vecka, utöver resor till utbildning eller arbete. De ovan nämnda exemplen visar att det finns skäl att ta initiativ till en ändring, så att dessa nackdelar undanröjs. Psykiskt sjuka Psykiskt sjuka är en grupp med funktionshinder som inte erhåller det stöd från samhället som de är berättigade till. I folkpartiets sjukvårdspolitiska motion utvecklar vi vilka reformer som krävs för att förbättra situationen för de psykiskt funktionshindrade. Bilstödet Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i samhällslivet. En egen anpassad bil minskar övrigt beroendet av samhällsinsatser. Inför regeringen kommer med förslag med att utforma det framtida bilstödet. Det är väsentligt att regeringen tar hänsyn till att nivåerna för grundbidrag och anskaffningsbidrag har legat på samma nivå de senaste tio åren. Den nuvarande åldersgränsen på 50 år för att få bilstöd slopas. Det är också viktigt att kravet på körkort avskaffas. Först då kan även personer med omfattande funktionshinder och med behov av personlig assistans få bilstöd. Att köra bilen kan ingå i assistansens uppgifter. IT-stöd Det så kallade informationssamhället blir allt mer påtagligt i vardagslivet. IT börjar bli ett nyckelord i den demokratiska processen samtidigt som äldre, synskadade och andra funktionshindrade har stora svårigheter då utrustning, program, hemsidor, informationssystem inte görs tillgängliga. Vi håller på att få ett delaktighets- och rättviseproblem i IT - utvecklingen. När såväl den offentliga som den privata tjänstesektorn allt mer hänvisar till tele- och internetanvändning och upphör med eller fördyrar alternativen, handlar det om ett medborgerligt rättsproblem. IT-utvecklingen kan inte helt överlåtas till marknaden. Samhälleliga och sociala mål måsta garantera allas möjligheter att utöva sina rättigheter och skyldigheter samt att leva ett delaktigt, självbestämmande och oberoende liv. Bidrag till handikapporganisationer Folkpartiet var kritiserade på flera punkter till det av regeringen föreslagna bidragssystemet till handikapporganisationer våren 2000. Nu vet vi att det för många handikapporganisationer kommer att betyda minskat stöd vilket får konsekvenser för deras verksamhet. Det nya bidragssystemets konsekvenser bör kartläggs och de skevheter som uppkommit åtgärdas. Demokratisk delaktighet Det är naturligtvis viktigt att även funktionshindrade ska kunna delta i politiken och i den offentliga sfären. Detta är dock tyvärr ingen självklarhet i dag. Kommundemokratiutredningen visar till exempel att funktionshindrade är underrepresenterade som politiskt förtroendevalda i kommunerna. Det behövs en lag som föreskriver att information och underlag för beslut ska tas fram i anpassad form om så begärs. Merkostnader för resor på grund av funktionsnedsättning ska ersättas av huvudman för det organ som den förtroendevalde är med i. Detta är några åtgärder som är nödvändiga för att öka funktionshindrades delaktighet i det politiska livet. Det ligger i en socialliberals intresse att uppmärksamma även den ofärd som utifrån betraktat inte ses som problem, men som är det för den enskilde. Ett sådant är talängslan, om vilken jag bland annat skrivit en artikel.

Inga kommentarer: