"Sanningssägaren tar farväl"

Läser i den utmärkta tidningen Sveriges natur om sanningssägaren Anders Wijkman. Visst kan en och annan duktig person komma in i europaparlamentet efter valet på söndag, men nog känner jag att när Anders nu slutar vi får en kvalitetsförlust. Han har vågat att till skillnad från många politiker följa sin uppfattning när han tagit ställning. "Den som lyssnar mer på sin inre kompass än på partiets kompass uppskattas inte", säger han, bland annat. Nog är det lätt att hålla med. Jag påminner mig, när jag läser detta, en kommentar från en partikamrat till mig i samband med en votering i riksda´n: "Men hur självuppoffrande får man bli?" Jag röstade nämligen mot mitt parti i en miljöfråga.
Han säger också att han ser den svenska blockpolitiken som olycklig. Även detta är lätt, för mig, att hålla med om. Jag vill gå längre och hävda att den dämpar dynamiken i politiken. Den blockpolitik, som nu utvecklas i riktning mot tvåpartisystem, är inte ärlig. Vi är eniga om det mesta, i ena stunden, vi har en annan uppfattning i den andra. Stora politiker som Bengt Westerberg och Anders Wijkman ogilla blockpolitik. Den ene och snart även den andre är vid sida av den dagliga politiken. När får vi efterföljare?