De illojala de mest trogna?

Lojalitet är ett vackert ord. Dock kan det ju faktiskt innebära mesighet. Fenomenet finns i, bland annat, politiken. Ett parti kan ändra ideologisk inriktning. De flesta medlemmarna hänger med, antingen beroende på att det är bra för karriären eller beroende på att partiledningen är skicklig på att dölja att det är fråga om en omorientering.
De medlemmar, som opponerar mot omorienteringen betraktas då inte som trogna, vilket borde vara den naturliga slutsatsen, utan som svikare. Dessa medlemmar och partiet anses glida isär, trots att man väl borde anse att det är karriäristerna och "de lojala", som glidit ifrån partiet. Det finns rent av politiska ledare, som är beredda att straffa trofastheten.
Sådana ledare ska vi inte ge förnyat förtroende i nästa val