Tänk nytt om politiska ledningen av landstinget

"Slitig sommar väntar på Akademiska", lyder en stor rubrik i dag. Förutom tveksamheten i fråga om formulering inger rubriken oro. Artikeln är möjligen en aning lugnande. Chefsläkare försäkrar att patientsäkerheten inte påverkas av att hundra sjuksköterskor saknas och att antalet vårdplatser reducerats kraftigt.
I fråga om patientsäkerheten får inte råda någon tvekan. Den måste säkras. Men i patientsäkerhet ligger, bland annat, att ha god tillgång till sjukvård. Är det patientsäkert att endast akuta operationer kan utföras? Är det patientsäkert i en sjukhusmiljö där personalen måste springa fortare än någonsin?

I går kallades till presskonferens för att informera om planeringen för sommaren på Akademiska sjukhuset. Inbjudan till presskonferensen kom från professionen och genomfördes utan representation från styrelsen för Akademiska. Bemanning och antal vårdplatser har med både kvalitet och kvantitet att göra. Två politiska frågor. Vad säger Hälso- och sjukvårdsstyrelsen? Får den vad den beställt? Vilka åtgärder vidtar den om Produktionsstyrelsen inte producerar vad som utlovats? För det är ju detta leka affär innebär. Dock tyst från båda dessa politiska organ.

Var finns det politiska ledarskapet?
Om någon inbillar sig att det finns i högre grad hos landstingets opposition än hos majoriteten vill jag varna. Problemet med oppositionen är att man då och då är emot men har inga idéer om vad man ska vara för. Nuvarande opposition är inget alternativ. Jo, ett alternativ, men ett sämre sådant.
Kanske är det så att blockpolitiken i landstinget är förlamande. Kanske är det så att nya tidigare oprövade konstellationer skulle vara livgivande åt den politiska styrningen av sjukvården. Den ideologiska syn som måste prägla sjukvården är socialliberal. Ett första steg måste vara att partierna går till val nästa år som självständiga partier utan alliansbildningar. Ett andra steg måste vara att samla de socialliberala krafterna.

Ett stort ansvar vilar på de politiska partierna för att se till att de främsta företrädarna är bra politiska ledare. Det räcker inte med att vara allmänt trevlig, dock en klar fördel, och att hålla bra anföranden vid nomineringsmöten.