Urvattnat klimatavtal

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Det stora hotet mot vår överlevnad är långt ifrån avvärjt. Kanske är det rent av så att hotet blir allt större och världens ledare avstår från att agera.
Den här artikeln var publicerad 8 augusti 2001.

Urvattnat klimatavtal i Bonn

Protokollet från klimatavtalet i Bonn blev så uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi kämpat för, skriver Harald Nordlund.

Det blev ett klimatavtal i Bonn - trots allt, men det blev ett urvattnat avtal som dessvärre inte för frågan framåt.

Detta är mycket allvarligt. Praktiskt taget alla jordens industrinationer var samlade och kunskapen om vart vi är på väg är numera allmängods - och så slår man back i maskineriet!

Samtidigt som FN:s klimatexperter blir allt säkrare i sina analyser och inte längre diskuterar om klimatet kommer att förändras till följd av koldioxidutsläppen, utan hur mycket, hur snabbt och var, blir världens industriländer allt mer ovilliga att ta sitt ansvar för att rädda det globala klimatet.

Kan inte vara nöjd

Sveriges miljöminister säger att avtalet "är ett stort steg framåt" och då syftar han antagligen på att det blev ett avtal över huvud taget. Han kan knappast vara nöjd med resultatet och innehållet.

Det i Kyoto fastslagna målet att industriländerna ska minska sina koldioxidutsläpp med 5,2 procent relaterat till 1990 års nivåer gäller fortfarande i princip, men tyngdpunkten har förskjutits från utsläpp från industri och trafik till effekter av så kallade kolsänkor; det vill säga befintliga skogar som binder koldioxid.

Denna metod att räkna har ifrågasatts. Visserligen binderskogen koldioxiden men den kommer att frigöras vid avverkning och skörd. Kanada, Ryssland och Japan har stora sänkor som de kräver att få tillgodoräkna sig och USA är ju inte längre med.

Dessa länder slipper nu genom avtalets utformning minska sina utsläpp och Sverige kan, av samma skäl, öka sina utsläpp med åtta procent.

Ett steg tillbaka

Detta är ett steg tillbaka och ytterst allvarligt. Än mer allvarlig är industriländernas attityd till utsläpp av växthusgaser och långsiktig miljöförstöring med kommande klimatförändringar. Man förhandlar om procentsatser, kämpar sig till inteckningar och skriver växlar på mänsklighetens och planetens framtida livsbetingelser av kortsiktiga och ekonomiska skäl.

Protokollet är nu så uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi har kämpat för, det vill säga att inte räkna med kolsänkor utan genom att minska de egna utsläppen. Resultatet av klimatförhandlingarna förebådar nu en minskning på blygsamma två till tre procent.

Ypperlig möjlighet

Snart skall den svenska regeringen vara klar med sin klimatproposition. Kjell Larsson och regeringen har då en ypperlig möjlighet att ta sitt ansvar och höja ambitionerna, efter det klena resultatet i Bonn. Han bör då avstå från att räkna med kryphålen i sänkorna och påvisa att minskade utsläpp inte nödvändigtvis innebär ett dråpslag för ekonomin och den allmänna välfärden.

Ett sätt är att förändra skattesystemet så att kol och torv beskattas hårdast och därefter olja och fossilgas i nämnd ordning. Om vi fick bort all kol och torv ur kraft- och värmeverken skulle koldioxidutsläppen minska med cirka tre procent vilket i sig skulle innebära att klimatkommitténs mål uppfylldes.

I dag betalas ingen koldioxidskatt alls på torv trots att den enligt FN:s beräkningssystem klassas som fossilt bränsle. En annan samhällsekonomiskt billig lösning är att införa kilometeravgifter för lastbilar så att fler godstransporter går på järnväg.

Fler bränslealternativ

Vi måste få bättre förutsättningar för icke fossila bränslen så att fler bränslealternativ får sin chans. Kraftfulla klimatåtgärder är dessutom inte bara utgifter utan också intäkter från koldioxidskatter. En klimatomställning skapar också nya jobb och en ökad marknad för inhemskt bränsle och ny teknik.

---

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp) Uppsala län