Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.
Den här artikeln var publicerad i UNT 24 januari 2001. Sverige är nog inte sämst i dag, men problemet kvarstår mer än tolv år efetr att artikeln skrevs
Studentbostäder är statens ansvar
Det är orimligt att
studenterna tvingas välja studieort efter tillgången på studentbostäder. Det
måste helt enkelt vara en statlig angelägenhet att trygga bostadsförsörjningen
för landets studenter, skriver Harald Nordlund.
Vi har hört att det går
bra för Sverige. Med det menar statsministern att det går bra för staten och för
vissa företag. Kommuner och landsting har det fortfarande kämpigt och kommer att
få ha det så.
Mer upprörande är att det statliga stödet till verksamhet
som ska få det att gå bättre för vårt samhälle i stort försummas. Jag tänker på
studentbostäder.
Det är utomordentligt att universitet och högskolor får
mer resurser men mycket illa att studenterna inte får någonstans att bo. Det är
en orimlig situation när studenter tvingas välja högskola efter ortens tillgång
till bostäder.
Incitament saknas
Nu har Sverige landat på
jumboplatsen bland OECD:s 29 medlemsstater beträffande bostadsbyggande i stort.
Detta är i sig så illavarslande att OECD anser att bostadsbristen hotar
vår ekonomiska utveckling. Situationen är akut. Orsakerna kan vara många, men en
som framhållits är att kommunerna saknar incitament till bostadsbyggande.
Fastighetsskatten är kommunal, skattepengarna hamnar i statskassan, den
statliga bostadspolitiken har upphört generellt och marknaden har inte mött
efterfrågan, bl a på grund av höga byggkostnader.
Hög omsättning
Studentbostäder är extremt dyra att bygga och förvalta. Det är tätt
mellan kök, badrum och rörstammar och små egentliga bostadsytor. Dessutom hög
omsättning på hyresgäster och därmed stort slitage. Allt detta gör det
sammantaget mindre attraktivt att bygga studentbostäder, i synnerhet som det
allmänna bostadsbyggandet är så starkt eftersatt.
Lösningen kan knappast
ligga i att kommunerna ska åläggas att bygga studentbostäder i egen regi. Det
kan inte vara en kommunal uppgift. Kommunerna vädrar heller inga större
skatteintäkter genom studenterna. De kommer att lämna orten och ersättas av nya
kullar och klirret i den kommunala kassakistan uteblir.
Broms på
tillväxten
Många högskoleorter upplever i dag en relativt stark tillväxt
som bromsas av bostadsbrist. Som exempel har Gamla Uppsalabuss AB svårt att
täcka den brist på förare som man har på grund av bostadssituationen. Det är
lätt att i ljuset av detta förstå det kommunala ointresset för studentbostäder.
Då återstår bara att konstatera att det måste vara en statlig
angelägenhet att i takt med det ökade antalet utbildningsplatser på universitet
och högskolor också trygga bostadsförsörjningen för studenterna.
Visserligen infördes ett speciellt investeringsbidrag för byggandet av
studentbostäder förra året. Det är bra med öronmärkta pengar till ändamålet men
det är för lite och det måste framför allt utnyttjas.
Det måste till
starka påtryckningar av kommuner, studentorganisationer och inte minst av de
studerandes framtida arbetsgivare, arbetsgivarorganisationer och fackliga
företrädare för att vi ska kunna råda bot på detta systemfel.
---
Harald Nordlund
Riksdagsledamot (fp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar