En ordförande är inte en chef

Ibland blir jag imponerad när jag läser tidningen på morgonen. Den här morgonen utgör ett exempel. En insändarskribent har lyckats av tidigare tidningsartikel komma fram till att Byggnadsnämndens i Uppsala kommun ordförande måste avgå. Visserligen finns ett par tveksamheter, som skapar tvivel om skribentens kunskaper. Han skriver om bypolitiker. Vad menar han? Menar han fritidspolitiker? Känner han till att av de drygt tusen politikerna i kommunen är alla, utom cirka tio, vad han kallar bypolitiker. Och, han kallar Ahlstedt för Byggnadsnämndens ordförandes chef.
Men han har uppenbarligen skaffat sig en helhetsbild, som möjliggör den slutsats han drar. Jag skulle inte komma längre än till att konstatera att jag själv spelat ordföranderoller på ett annat sätt.
En ordförande i en kommunal nämnd har ingen arbetsledande roll. Den politiker, som tror att hon eller han är kraftfull om hon eller han ger direktiv till tjänstemän, har inte förstått att uppträdandet skapar mer oklarhet än klarhet. Men varför i all sin dar låter sig tjänstemän styras av en enskild politiker? Man ska naturligtvis vägra att ta emot sådana direktiv. Varför gör man det då?
Beslut fattas av en samlad nämnd, inte av enskild politiker. Besluten verkställs av tjänstemän som leds av en chef.