Ur Klimatgranskaren

 

Jag har tröttnat på tjafset om social hållbarhet. Det är en bluff.  Innan du nu kastar dig på tangenterna för att skriva ett argt svar, låt mig förklara.  Det jag är trött på är det felaktiga användandet av uttrycket. Det kontraproduktiva användandet. Det som regeringen använder. Bakgrunden är diskussionen om hur vi ska forma vår ekonomi. De flesta inom miljörörelsen är överens om att vår ekonomi naturligtvis måste rymmas inom ramen för vad de ekologiska systemen klarar av.  De senaste årtiondena har även andra typer av hållbarhet tryckts in i ekvationen, bland annat social hållbarhet.  Gott så, tycker jag. En anständig välfärd står väldigt högt upp på min önskelista inför jul. Men, det är när folk trycker in nya hållbarheter för att konkurrera bort andra hållbarheter som allt blir knasigt. Och detta är tyvärr en trend.  Så sent som denna vecka har vi fått se ett fullkomligt hårresande användande av begreppet “hållbart”. Avsändare är, som så ofta annars, en regeringsföreträdare.  Nu kan du bli månadsgivare till Klimatgranskaren och hjälpa oss nå fler! Anmäl dig här.  Det är infrastrukturminister Andreas Carlson - även känd som fossilflygsministern - som är i farten igen.  Han har nu gått ut och krävt av ett 60-tal myndigheter att de INTE ska välja bort flyget när deras medarbetare åker på tjänsteresor.  Skälet? “Social hållbarhet”. – Det kan vara så att man har anställda som kan komma hem tidigare genom att använda flyget. Att hinna hem till familjemiddagen är också ett värde som är viktigt, säger han till SVT.  Det är förstås ett uruselt argument. Som om man kan strunta i den ekologiska hållbarheten bara för att man vill uppnå social hållbarhet. Och dessutom, vilket journalisten på SVT uppenbarligen glömde att ställa följdfrågor om, om det är kvalitetstid hemma man far efter - varför inte kräva fler onlinemöten istället för tjänsteresor? Uruselt argument, som sagt. Ändå är det del av en trend. Regeringen hänvisar ofta till “rättvis omställning” på samma sätt. Att vi måste pausa omställningen så fort den svider för någon.  Någonstans i bakgrunden verkar det susa omkring en idé om att alla möjliga typer av planet-förstörande verksamheter på något sätt skulle vara en rättighet att ägna sig åt. Som att det finns ett och endast ett ideal att leva efter: köra stor SUV, flyga ofta och internetshoppa billiga kläder.  Säg mig - vad i allt detta är “socialt hållbart”? Det är förstås tvärtom. Riktig social hållbarhet innebär en välfärd man kan vara trygg med, tid med nära och kära och en känsla av makt över sitt eget liv. Inget av detta har med kortsiktig fossilfrossa att göra.  Så snälla: Sluta tjata om social hållbarhet om du med detta vill bränna upp vår planet! God jul önskar vi på Klimatgranskaren dig! Och tack för att du läser vårt nyhetsbrev! Lorentz Tovatt, Klimatgranskaren