Då blir allt jämlikt

 

Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ebba Busch talade i sitt Almedalstal om att staten måste ges ansvar för sjukvården. Det är inte rimligt att ha tjugoen olika ansvariga för sjukvården, var innebörden av hennes resonemang. Vad Busch gör varje gång hon talar om gigantisk omorganisation av sjukvården, och det är ofta, är att låta bli att berätta om hur det svenska systemet är uppbyggt. Hon säger med, en i mångas öron trovärdig stämma, att om staten får ansvaret för sjukvården blir både kvalitet och kvantitet lika över landet.

Bristen på ärlighet ligger i att Ebba Busch låter bli att tala om att det inte i första hand är regionernas ansvar att se till att vården är lika och jämlik över landet. Det ansvaret åvilar i dag staten. Vi har en lagstiftning, Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, som reglerar detta. Vårt system innebär att dagliga driften sköts av regionerna och staten ska se till att lagen efterlevs och vid avvikelser vidta åtgärder.

Vad Ebba Busch gör är att frånta staten allt ansvar, då det i själva verket är där problemet ligger. Alltså är Buschs recept för att åstadkomma en över landet jämlik vård att ge staten, som har detta ansvar, ansvaret för även dagliga driftfrågorna. Ge den, som misslyckas, utökat ansvar. Det framstår inte som en logisk åtgärd sedan marknadskrafterna fått sitt.

Jag vill fråga Ebba Busch om, utifrån hennes resonemang, att vi inte bör ta bort både kommuner och regioner. Då blir väl infrastruktur, skola, äldrepolitik, förskola, ja all offentlig service, lika över landet? Staten får ansvar för allt.

Utgå från det verkliga problemet, statligt misslyckande, och lös det problemet. Upphör med det bedrägliga talet om att med ett statligt ansvar, som den redan har, blir allt jämlikt.

Skriven av Harald Nordlund