Politikerna har abdikerat

”Kommer ni att låta nämnden få ärendet för beslut?”

”Kommer ni att återkomma till nämnden med information om arbetet?”

”Produktionsstyrelsen har på nytt givit Akademiska sjukhuset i uppdrag att arbeta vidare med effektiviseringsåtgärder”

De två första citaten härrör från Uppsala kommun. Frågorna har ställts av politiker. Som om makten ligger hos förvaltningen.

Det tredje citatet är hämtat från landstinget. Som om ledningen för Akademiska sjukhuset inte vet att åtgärder är nödvändiga. Som om förändringar i verksamheten som påverkar kvalitet och kvantitet inte är politiska frågor.

Men varför bry sig så mycket om hur man organiserar? Jo, därför att det är en demokratisk fråga huruvida man kan utläsa och utkräva ansvar. Medborgarna måste kunna förstå kommunens och landstingets organisation. Men, om inte ens politikerna själva förstår hur ska då medborgarna kunna göra det.

Ser vi här tecken på att politiker har abdikerat eller finns intresse av att krångla till. Om ovanstående vore enstaka exempel kan slutsatsen om abdikation inte dras. Tyvärr får vi dagligen exempel; inte minst från landstingsfronten. Nyheten om Akademiska sjukhusets överskridande av budget är en återkommande nyhet, trots att det är ett politiskt organ, som har ansvaret. Till det kommer att det måste vara ett politiskt organ, som fattar beslut för att åstadkomma budgetbalans. Men det vi läser att ansvarigt politiskt organ gör är att ungefär en gång i månaden upprepa beslut om att uppdra till någon tjänsteman att vidta åtgärder. Åtgärder, som påverkar kvantitet och kvalitet, vilka är politiska ansvar. Landstinget arbetar som om högsta beslutande organet, fullmäktige, har förvaltningar, som lämnar viss information till nämnder och styrelser, trots att för fullmäktige existerar inte förvaltningar. I en debattartikel i UNT, skriven av ett landstingsråd, nyligen talas om endast förvaltningar. Inte ett ord, som beskriver det politiska ansvaret.

Det finns tecken på samma beklagliga utveckling för Uppsala kommun. Exemplet i inledningen är tecken på detta. Ett annat exempel är att en av förvaltningarna lyder under tre olika nämnder, vilket får till följd att det är i hög grad förvaltningen, som styr nämnderna. Hur tänker man?

Kommuner och landsting är solidaritetsorganisationer. För medborgarna måste det vara tydligt var ansvaret ligger. Vill jag kontakta en politiker i en skolfråga ska det vara självklart för mig vilket det politiska organet är och vilka de förtroendevalda är. Lika självklart ska vara vad den förvaltning heter som är de förtroendevaldas verktyg. Och det ska vara självklart att ansvaret för kvalitet, kvantitet och ekonomi är politiskt.