Inlägg
FREDSKULTUR ELLER VAPENSKRAMMEL – VÄGVAL SOM HELA TIDEN GÖRS
”FÖRSTA MAJ 2019: Det är ynkligt att det är politisk tystnad när det nu föreslås 30 nya miljarder till militären. Trettio tusen miljoner! Det är nog nu!” Så skriver Birger Schlaug idag.
Det är utmärkt med förtydligandet ”Trettio tusen miljoner”. Det gör det lättare att förstå hur många timmar vårdhjälp som uttröttade föräldrar till barn med funktionshinder skulle kunna få, om det sunda fredsförnuftet kunde få råda i riksdagen.
Eller hur många bostadslösa som kunde få ett hem. Eller hur många helt hemtjänstberoende äldre som skulle kunna slippa bo ensamma om det fanns fler boenden med god social gemenskap. Eller hur många tusen ungdoms- och fältassistenter som kunde anställas där sådana så väl behövs i många av våra kommuner. För att inte tala om hur många lärare som skulle kunna specialutbildas i livskunskap - så att alla barn och ungdomar kunde få ett gott uppväxtstöd som motverkar utanförskap, knark och kriminalitet.
S-KVINNOR FÖR FREDSMINISTER
Idag har några freds- och s-kvinnor i Tomelilla och Ystad 1 maj-marscherat med en banderoll på vilken det står FREDSMINISTER NU. Motioner inlämnas av samma initiativrika och livserfarna kvinnor om inrättande av fredsdepartement och tillsättande av fredsminister. De menar nog att det behövs en person som i regeringskretsen vågar begära ordet och fråga om inte ”trettio tusen miljoner” skulle kunna användas på något förnuftigare sätt än till vapenskrammel.
Jo, ”politisk tystnad” är det i stort sett om det svenska vapenskramlet. Dock inte så fullständigt som militärismens mest ensidiga förkunnare skulle önska. Det finns avvikande meningar, även i de båda regeringspartierna. S-kvinnor, SSU, Palmecentret och STS (f d Broderskapsrörelsen) har enats om ett gemensamt krav på svensk uppslutning bakom FN:s kärnvapenförbud. Det är ett tydligt bevis på att inte alla står bakom försvarsmaktens och försvarsdepartementets Nato-inriktade ”samarbeten”. Och när S-kvinnor 1 maj-marscherar idag med banderollen ”Fredsminister nu” innebär det uppenbarligen att de inte vill slösa bort tusentals miljoner för att det militärpolitiska komplexet vill det.
115 MP-MOTIONÄRER
Inom det mindre regeringspartiet har 115 medlemmar till kongressen i Örebro 3-5 maj motionerat ”För fredskultur och fredsdepartement”. Sverige bör följa Etiopiens exempel och inrätta ett departement som kan få fokusera på visionen om en framtid med fred för alla. En global fredskultur som utesluter krigshot, krig och terrorism torde vara en förutsättning för att kommande generationer ska få förmånen att uppleva en sådan ny värld, befriad från våldskulturens värsta avarter.
Därför är ”fredskultur” ett nyckelord. En sådan ordning åstadkoms inte med ständigt vapenskrammel och tusentals nya militärmiljoner. Vi har ingen stats-, utrikes-, försvars- eller biståndsminister som i praktiken står upp för visionen om fred till alla under detta århundrade. Det hade jag inte behövt påstå om de i stället sett till att trettio tusen nya miljoner satsas på initiativ som kunde leda i fredens riktning.
TRE FREDSUPPGIFTER
Nu finns tre huvuduppgifter för en blivande svensk fredsmjnister:
1. Gå i spetsen för ett arbete med likasinnade politiker i USA, Ryssland, Kina, Indien och andra länder – och med världens bästa freds- och konfliktforskare – för att åstadkomma en långsiktig strategi för ett tankeskifte från våldskultur till fredskultur. Palmekommissionens ”Gemensam säkerhet” (1982) var ett steg i den riktningen.
2. Organisera ett svenskt fredsdepartement på ett sådant sätt att det blir ett inspirerande föredöme som kan följas av många andra länder. Detta arbete kan med fördel göras i samråd med fredsministern och med premiärministern (själv fredsforskare) i Etiopien, så att Europa och Afrika kan lära av varandra hur krig förebyggs och uthållig fred skapas.
3. Med hjälp på nödvändig expertis utreda och klargöra alternativ till att använda en del av de trettio tusen militärmiljonerna till ändamål som specifikt bidrar till fred, mänsklig säkerhet och global solidaritet, till exempel bistånd till att inrätta fredsdepartement i särskilt krisdrabbade länder.
Nu finns tre huvuduppgifter för en blivande svensk fredsmjnister:
1. Gå i spetsen för ett arbete med likasinnade politiker i USA, Ryssland, Kina, Indien och andra länder – och med världens bästa freds- och konfliktforskare – för att åstadkomma en långsiktig strategi för ett tankeskifte från våldskultur till fredskultur. Palmekommissionens ”Gemensam säkerhet” (1982) var ett steg i den riktningen.
2. Organisera ett svenskt fredsdepartement på ett sådant sätt att det blir ett inspirerande föredöme som kan följas av många andra länder. Detta arbete kan med fördel göras i samråd med fredsministern och med premiärministern (själv fredsforskare) i Etiopien, så att Europa och Afrika kan lära av varandra hur krig förebyggs och uthållig fred skapas.
3. Med hjälp på nödvändig expertis utreda och klargöra alternativ till att använda en del av de trettio tusen militärmiljonerna till ändamål som specifikt bidrar till fred, mänsklig säkerhet och global solidaritet, till exempel bistånd till att inrätta fredsdepartement i särskilt krisdrabbade länder.
S-kvinnor i Tomelilla och Ystad har valt väg: Fredsminister nu.
Mp-ombuden i Örebro 3-5 maj har en väg anvisad som de kan välja genom att stödja en motion från partistyrelsekandidaten och kulturpolitikern Micke Seid med 114 medmotionärer: ”För fredskultur och fredsdepartement”. Vägval görs hela tiden, och med olika val följer olika konsekvenser.
Valentin Sevéus
Medgrundare av FredsKulturNätverket,
styrelseledamot i Sveriges Fredsråd
valentin@seveus.se
styrelseledamot i Sveriges Fredsråd
valentin@seveus.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar