Då skrev jag så

Artikel, som jag skrev omkring 2000 Ur boken Politik på Gott och Ont

DET ÄR INTE ”inne” för dagens politiker att ägna sig åt miljöpolitik. Samtidigt blir rapporterna om hoten mot vår miljö allt mer alarmerande. Inte minst gäller detta klimatförändringarna. Det blir också allt tydligare att vårt sätt att leva på är huvudförklaringen till förändringarna. Sålunda ger till exempel bilismen, tung trafik och arbetsmaskiner utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen. Den här utvecklingen måste brytas och kan brytas. Det går att minska och effektivisera transportbehovet, fordon kan göras mer bränslesnåla och transporter kan göras i högre grad än för närvarande med tåg. Och det går att byta ut bensin och diesel mot drivmedel som inte skadar miljön.

Sverige har åtagit sig att minska de totala utsläppen av koldioxid med 4 % till år 2010. Även övriga EU agerar för att åstadkomma minskade utsläpp av växthusgaser. Ett av målen innebär att år 2010 ska 5,75 % av försäljningen av drivmedel utgöras av biobaserade drivmedel.

Det är främst två former av hänsyn vi måste ta när vi tar politisk ställning till hur det här ska kunna bli verklighet. För det första måste nysatsningarna gå att försvara ekonomiskt och för det andra måste vi välja inriktning med hänsyn till i första hand det klimat som råder där nysatsningen görs.

Kunskaper som hjälper oss i ställningstagandena finns. Några statliga myndigheter, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Vinnova och Vägverket arbetar med att ta fram strategier för alternativa drivmedel.

I Uppsala används biogas , för i första hand kollektivtrafiken. Även etanoldrivna fordon används. Erfarenheterna är övervägande positiva. Det är dock knappast realistiskt att tro att dessa bränslen kommer att kunna täcka det totala behovet. Jag vill därför föreslå att kommunerna och landstinget kompletterar biogas- och etanolanvändningen med andra typer av drivmedel som kan ha framtiden för sig. Det finns exempel på drivmedel som tillverkas av biomassa på syntetisk väg i industriella processer. Tillverkningen bygger på att träflis och annan biomassa omvandlas till gas och gasen omvandlas till drivmedel. De drivmedel här är fråga om kan vara metanol för inblandning i bensin, dimetyleter till dieselmotorer, syntetisk diesel och vätgas till bränsleceller. Drivmedlen blir helt förnybara och påverkar inte klimatet, samtidigt som avgaserna blir mindre hälsofarliga. Det är viktigt, anser jag, att flera olika lösningar prövas.

Ett drivmedel som går att använda i dagens fordon utan omställningar är en dieselersättning som heter EcoPar. Hittills tillverkas EcoPar ur naturgas på syntetisk väg men produktionen beräknas kunna komma att baseras på biomassa och bli ett helt och hållet förnybart bränsle. Drivmedlet används i dag på flera håll i norra Sverige. Även Uppsala bör ansluta sig till användarna. Kanske kan vi få se en anläggning för tillverkning av drivmedlet just här i Uppsala.(Slut på artikel)