Ännu en bedrövlighet. Sveriges socialliberala parti tycker att det görs tillräckligt för att avskaffa krigen. Man anser att de ickevåldsmetoder, som finns (om dom nu finns) är tillräckliga.
Här min motion till landsmötet i frågan
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Liberalerna ska verka för inrättande av ett fredsdepartement
Aktuella exempel visar att när internationella ingripanden i konflikter bedöms nödvändiga
tillgrips militära insatser. Ickevåldsinsatser prövas sällan. Vapenanvändning som leder till
stora mängder människors död är den förhärskande konfliktlösningsmetoden. Skattemedel
investeras i militärt kapacitetsbyggande runt om i världen med enorma belopp. Det grundläggande
problemet tycks vara att så länge politikerna efterfrågar vapen, i stället för resurser
för civil konflikthantering, är det omöjligt att gå från våldskultur till fredskultur. Vi har försvarsdepartement,
som efterfrågar vapen, men vi har inget fredsdepartement, som efterfrågar
ickevåldsmetoder i konflikthantering. Vi har ingen tillämpning av den framstående svenska
fredsforskningen vid, till exempel, Uppsala universitet. Under 2015 sökte 160 000 människor
asyl i Sverige. Inget politiskt parti har kunnat eller velat bidra till en debatt om sambanden
mellan å ena sidan våld och krig runt om i världen och därmed följande flyktingkatastrofer
och å andra bristen på en mer aktiv vålds- och krigsförebyggande fredspolitik. En självklar
konsekvens av erfarenheterna av de båda världskrigen under 1900-talets första hälft borde
varit att det krigsförebyggande arbetets betydelse understrukits genom tillsättandet av fredsministrar
med egna departement. En förklaring till oviljan att tillsätta fredsministrar tyder
på en bristande förmåga i det politiska systemet att lära av vunna erfarenheter. En annan
förklaring är förmodligen att idéer om ökad resurstilldelning till vålds- och krigsförebyggande
fredspolitik motarbetas av intressen som hellre ensidigt prioriterar nationella militära
försvarsbehov. Bland andra exemplen Jugoslavien, Somalia, Irak, Kurdistan och Syrien har
lärt oss att flyktingskap är en följd av världens samlade oförmåga att förebygga inbördeskrig
och politisk terrorism. En verksamhet med inriktning på förebyggande av inbördeskrig och
flyktingskap kräver en sådan specialisering att den inte kan eller bör inrymmas inom de
breda arbetsområden som utrikesdepartementet eller försvarsdepartementet har ansvar för.
De finns en tveksamhet inför långtgående nedrustning av militära försvarsresurser. För att
ökad förståelse ska kunna skapas för värdet av förebyggande, civila insatser framstår det som
angeläget att inte ställa försvarspolitik och fredspolitik mot varandra utan att se dessa politikområden
som varandra kompletterande. Därmed kan fredsfrämjande möjligheter bättre
tas tillvara.
Ett fredsdepartement med en fredsminister utgör en viktig grundsten i en framtidsinriktad
utveckling med fredspolitik som ett eget politikområde vid sidan av försvarspolitik, utrikespolitik
och biståndspolitik. Om Sverige som första europeiska land inrättar ett fredsdepartement
kommer det att väcka respekt, intresse, hopp och entusiasm runt om i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar