Så här är ansvaret fördelat

Kommunerna har ansvaret för skolan. Landstingen har ansvar för sjukvården. Ja, men inte helt. Inom både skolsektorn och primärvårdssektorn finns två olika system. Vinster i välfärden – debatten vänder blickarna från de mest väsentliga frågorna: hur garanteras kvaliteten i ett system med mångfald och valfrihet. Det är dessa frågeställningar, som borde dominera den politiska debatten.

Flertalet skolor finns som följd av politiska beslut i kommunerna och drivs av kommunerna. Vid sidan av detta system finns friskolor, vilkas etablering beslutas om av Skolinspektionen, det vill säga staten, och kommunerna har att anpassa sin skolplanering till dessa beslut. Inom primärvården finns fri etableringsrätt, vilken innebär att vårdcentralverksamhet får bedrivas, om den uppfyller vissa, av staten ställda, krav. Kostnaderna för friskolan och den ”fria” vårdcentralen får kommun respektive landsting stå för.

Statens roll är också att stifta lagar. När skollagen och sjukvårdslagstiftningen uttrycker att skolan respektive sjukvården ska vara jämlik måste det vara statens ansvar att tillse att lagarna efterlevs; något som staten inte klarar på ett bra sätt.

Varför finns olika system inom samma verksamhetssektor. Varför åligger beslut om start av friskolor inte kommunerna? Varför får landstingen inte besluta om alla vårdcentraler? Jo, främst för att den politiska viljan i en kommun eller ett landsting kan ju innebära ett nej till etablering.

Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Där finns närheten. Friskolor och andra verksamheter i regi av företag och andra sammanslutningar är värdefulla komplement till verksamheten i offentlig regi genom att bidra med nytänkande och skapa valmöjligheter. Dock måste de ingå i kommunernas planering och verksamheten regleras i avtal.

Utredningen om vinster i välfärden föreslår att särskilt tillstånd för att ta emot offentliga medel, det vill säga skattemedel, och ett vinsttak på sju procent ska gälla. Signalen utredningen ger är att om ni anstränger er får ni inte göra det för mycket. En annan signal den ger är att om man begränsar vinsterna får man pengar över till, till exempel, fler lärare. Men, om kommunen kan köpa en friskola till högst det pris som motsvarar kostnaden vid kommunal drift och till minst samma kvalitet blir vinstfrågan ointressant. Med bra utformade avtal fokuseras på kvalitet, med vinsttak vänder man blickarna från det som är mest viktigt. Med rätt skrivna avtal är möjligheten till nämnvärda vinster närmast obefintliga. Huvudfrågan är alltså inte hur man begränsar vinster, utan hur man kan skriva avtal, som reglerar kvalitet.

Låt det ankomma på kommunerna att avgöra huruvida externa utförare ska engageras. Utred hur staten ska klara av sin uppgift att få genomslag för lagstiftningen på skol- och sjukvårdsområdena. Utred frågan om tecknande av avtal mellan kommun och extern utförare som stöd för kommunerna.