Vi kommer nog att ångra oss

 Jag har lagt mycket funderingar på Sveriges intåg i NATO. Det gick snabbt att ändra rollen som fredsförespråkare och som aktiv i kampen för kärnvapnens avskaffande till att bli medlem i kärnvapenorganisation tillika krigsorganisation. På kort tid. I funderingarna finns inte minst gåtan hur man lyckades skapa en majoritet av folket som accepterande förändringen. Är det så enkelt som att hävdandet av ett  ryskt militärt angrepp är nära förestående?

Funderingarna har också lett till slutsatsen att vi kommer att ångra omsvängningen