Min hemby i Norrbotten måste få kollektivtrafik

När jag besöker min hemby i Norrbotten konstaterar jag hur olika förutsättningarna är i många avseenden jämfört med tätortsområden. Det gäller inte minst i fråga om kommunikationerna. Personer, som saknar bil är isolerade. Ska vi acceptera sådana skillnader? Om inte, hur ser lösningen ut? Jo, jag har lärt mig av pågående debatt att lösningen heter: lägg hela ansvaret på staten. Men samtidigt tänker jag: Är det att göra det lätt för sig? Jag tänker att staten ju inte klarar att hantera sina styrmedel. Hur ska den då klara att ta hela ansvaret? Och hur ska staten klara allt? För det finns ju skillnader inom äldrepolitiken, kulturutbudet är olika för att inte tala om sjukvården och så vidare. Kanske får jag snart svar. Svar på hur det blir när kommunerna inte längre har några uppgifter. Ett sådant experiment kan bli lite jobbigt för oss medborgare. Visserligen får vi efter några år en diskussion om decentralisering och dekoncentrering eftersom det kanske blev lite svårt för staten att klara att vara driftansvarig för alla de sektorer där geografiska skillnader finns i dag. Förstatliga kommunikationspolitiken så att även min hemby i Norrbotten får bra kollektivtrafik. Eller?