torsdag 23 januari 2014

Rapporter borde leda till uppdrag

Många ärenden i riksda´n, i form av rapporter, leder inte längre än till att de läggs till handlingarna. Nyttan av rapporterna blir sålunda liten. En del granskningar borde leda till särskilda uppdrag. Ett exempel är nedanstående om långa handläggningstider. Hur avser regeringen minska dessa, vore ett lämpligt uppdrag. "Konstitutionsutskottet, KU, har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. Här följer ett urval av resultaten. KU har gått igenom Justitiedepartementets ärenden om nåd eller upphävande av utvisningsbeslut. Regeringen förefaller ha tillämpat nådeinstitutet restriktivt, och antalet nådeansökningar har minskat. Antalet ansökningar om upphävande av utvisningsbeslut tycks också minska. KU har även granskat vissa ärenden som Miljödepartementet handlagt. Handläggningstiderna är långa i ett antal av ärendena, och KU konstaterar att det givetvis inte är tillfredsställande med långa handläggningstider i förvaltningsärenden. KU har granskat politiska samordningsfunktioner i Regeringskansliet. Granskningen omfattar även tidigare regeringar, men huvuddelen av granskningens underlag rör den nuvarande regeringen. Granskningen ger inte anledning att peka på några brister, men utskottet gör ett antal framåtsyftande reflexioner. KU påminner om grundlagens krav på hur allmänna handlingar ska behandlas. När det gäller kraven på dokumentation och spårbarhet bedömer utskottet att samma regler ska gälla för samordningsfunktionen som för andra enheter inom Regeringskansliet. KU konstaterar vidare att de ställningstaganden som görs inom en samordningsfunktion inte utgör formella regeringsbeslut. Grundlagens regler om statsministerns, de enskilda föredragande statsrådens och regeringens ansvar gäller oberoende av om och hur en regering inrättar en eller flera samordningsfunktioner. Regeringens remisser till Lagrådet är en annan fråga som KU granskat. Lagrådet har i vissa ärenden haft synpunkter på att delar av regeringens förslag inte har föregåtts av någon remissbehandling. Det medför enligt utskottet en risk för att ett lagförslag inte uppnår tillräcklig kvalitet och att den fortsatta beredningsprocessen försvåras. Ett skriftligt remissförfarande är och bör vara det normala. Remissmöten kan framför allt fylla en funktion som komplement. Ett förenklat förfarande i form av kontakter under hand med berörda myndigheter bör endast ske i undantagsfall. En annan fråga är vad som bör gälla när regeringens lagförslag väsentligt avviker från det utredningsbetänkande som remissbehandlats. Även om förslaget har diskuterats på ett remissmöte kan det enligt KU ifrågasättas om beredningskravet kan anses uppfyllt. Vidare kan det i lagärenden där regeringen efter Lagrådets synpunkter har gjort väsentliga ändringar finnas anledning att överväga om Lagrådets synpunkter ska hämtas in på nytt. KU har fortsatt sin granskning av utnämningsmakten, det vill säga makten att tillsätta högre tjänster inom domstolar och offentlig förvaltning. Utskottet tar bland annat upp det så kallade öppna rekryteringsförfarandet som enligt regeringen numera tillämpas. Det har inneburit viktiga förändringar, konstaterar KU, men effekterna är fortfarande inte analyserade på djupet. Utskottet skulle därför välkomna om regeringen genomförde en noggrann uppföljning och utvärdering. Att systematiskt följa upp, utvärdera och dokumentera erfarenheter från förflyttningsbeslut skulle enligt utskottet sannolikt vara till nytta för den statliga chefsrekryteringsprocessen. Riksdagen lade utskottets anmälan till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet."

Inga kommentarer: