Inlägg
Del 3: Så kan skolors negativa utveckling vändas
Skolleasing, katederundervisning eller tankefigurer från neurokirurgiska kliniker? I del tre av Kvartals granskning om den ojämlika skolan svarar forskare, utredare, rektorer och politiker på vad de tror är bäst strategi för att vända den negativa utvecklingen för skolor i utsatta områden.
I den andra delen av granskningen om den ojämlika skolan tittade vi närmare på tre svenska grundskolor, hur stora resurser de får och vilka resultat de uppnår. I den tredje och sista delen har vi frågat en rad personer från Skolsverige vad de tror är den bästa vägen framåt för skolor i utsatta områden.
Att vända utvecklingen
Regeringens särskilde utredare Björn Åstrand har utrett skolan i flera omgångar under många år. I våras överlämnades hans utredning om en mer likvärdig skola till utbildningsminister Anna Ekström.
Del 2: Skolornas stora resultatskillnader väcker förvåning
Trots snarlika socioekonomiska förutsättningar får Hässelbygårdsskolan i Stockholm nästan dubbelt så mycket pengar per elev som Seminarieskolan i Landskrona – och Seminarieskolan når ändå bättre resultat. ”Jag blir ju såklart väldigt förvånad, det är ju en enorm skillnad”, säger Annacarin Jendland, rektor på Seminarieskolan, när hon får veta hur mycket pengar som går till skolor i utsatta områden i Stockholm.
I andra delen av Kvartals granskning om den ojämlika skolan tittar vi närmare på tre svenska grundskolor och hur de använder sina resurser. Läs den första delen “Ojämnt penningregn över skolor i utsatta områden“.
I den andra delen av granskningen om den ojämlika skolan ska vi titta närmare på tre kommunala grundskolor med elever från förskoleklass till årskurs nio¹.
- Mälarhöjdens skola i Stockholm – 1 223 elever (68 000 kr/elev)
Den skola med högstadium som fick minst pengar per elev i Stockholm år 2020. Den ligger i ett välbärgat område strax söder om innerstan.
- Hässelbygårdsskolan i Stockholm – 459 elever (138 000 kr/elev)
Förutom Rinkebyskolan, som bara har högstadieklasser, var Hässelbygårdsskolan den skola i Stockholm som fick mest pengar per elev 2020. Den ligger i ett utsatt område.
- Seminarieskolan i Landskrona – 653 elever (75 500 kr/elev)
Seminarieskolan fick mest pengar per elev i Landskrona. Den ligger också i ett utsatt område – men fick bara något mer än hälften så mycket pengar per elev som Hässelbygårdsskolan i Stockholm.
Del 1: Ojämnt penningregn över skolor i utsatta områden
Av de elva undersökta kommunerna är skillnaden i resurstilldelning mellan skolor i utsatta områden och skolor i icke utsatta områden överlägset störst i Stockholm. Men hur mycket pengar går egentligen till skolor i utsatta områden? Under tre månader har Kvartal kartlagt hur pengar fördelas inom den svenska grundskolan – och hittat enorma skillnader mellan både enskilda skolor och hela kommuner. ”Om dina siffror stämmer så är det väl mer bekymmersamt än vad jag kanske trodde”, säger Björn Åstrand, regeringens särskilde skolutredare.
Olika sätt för resursfördelning
Till att börja med sker resursfördelningen på olika sätt i Sveriges 290 kommuner. Utöver den grundläggande skolpengen, som varierar mellan olika kommuner och beroende på elevernas ålderssammansättning, tillkommer vad som kallas socioekonomisk ersättning, ett 50-tal riktade statsbidrag samt ett flertal andra ersättningar. För att komplicera saken ytterligare räknar en del kommuner in olika statsbidrag i den socioekonomiska ersättningen, medan andra har så avancerade fördelningssystem att de inte ens själva kan svara på hur vissa av statsbidragen fördelas mellan olika skolor. I en del kommuner ska skolornas pengar räcka till lokalhyra och skolmat, medan dessa poster betalas centralt av kommunen i andra fall. Bara för att nämna några av de många skillnader som försvårar skoljämförelser kommuner emellan.
Så svarar utbildningsministern på Kvartals granskning
Utbildningsminister Anna Ekström har svarat på frågor per mejl och kommenterar Kvartals granskning av resurstilldelning och resultat i skolor i utsatta respektive icke utsatta områden. Elva kommuner har granskats och det visar sig att skillnaderna är enorma. Ekström säger att vi vet “sedan tidigare att det inte är rätlinjiga samband mellan insatta resurser och resultat” och att “skolor i utsatta områden behöver stöd”.
Efter att ha tagit del av vår granskning, hur reagerar du på de stora skillnaderna mellan olika kommuner vad gäller fördelning av resurser till skolor i utsatta respektive icke utsatta områden? Vad är din reaktion på att Stockholm har en genomsnittlig skillnad på 44 500 kronor (mellan utsatta och icke utsatta områden) medan exempelvis Landskrona bara har en skillnad på 5 000 kronor? Och att en skola i ett utsatt område i Landskrona i snitt får mindre pengar per elev än en skola i ett icke utsatt område i Stockholm?
Anna Ekström: Björn Åstrands likvärdighetsutredning visar att det finns stora skillnader mellan kommuners kostnader för skolan, som inte kan förklaras av glesbygdsfaktorer eller av elevernas socioekonomiska bakgrund. Så jag är inte helt förvånad, men att skillnaderna är så här stora är bekymmersamt. Ska kunskapsresultaten fortsätta uppåt behöver likvärdigheten i skolsystemet stärkas och en central del i det är att se till att resurserna går just dit, där behoven är som störst. Det är därför regeringen bland annat har förstärkt det så kallade likvärdighetsbidraget som i år är 6,2 miljarder kronor. Med hjälp av det kan kommunerna styra mer resurser efter behov inom kommunen.
När vi visade detta underlag för utbildningsförvaltningen i Stockholms kommun blev de i viss mån förvånade över att skillnaderna var så stora i den egna kommunen, mellan exempelvis Mälarhöjdens skola och skolor som Rinkebyskolan eller Hässelbygårdsskolan. Det är inte den enda kommunen där vi mötts av bristande kunskaper om hur pengar fördelas mellan de egna skolorna. Vad tycker du om att man inte har bättre koll på detta?
Anna Ekström: Det är viktigt att huvudmännen har bra koll både på behoven och på hur man fördelar sina resurser internt. Sedan kan jag ha förståelse för att Stockholm har en extremt stor skolorganisation och fördelar resurser med ett komplext system. Men man måste ha kunskap om systemet faller ut i verkligheten för de enskilda skolorna i slutändan. Vi har ett decentraliserat skolsystem och huvudmännen har ett ansvar att se till att de fördelar resurserna på bästa sätt, och i det ingår kontroll över hur resurserna fördelas.
Kommer du att vidta några åtgärder med anledning av det som kommer fram i vår granskning – och i så fall vad?
Anna Ekström: Det räcker inte att bara försöka komma åt segregationens effekter, till exempel genom att kompensera utsatta skolor, utan vi behöver även komma tillrätta med skolsegregationens orsaker, bland annat genom att göra regelverket för skolvalet mer rättvist, så att alla barn kan delta i det på lika villkor. Vi behöver också koncentrera oss på att stärka likvärdigheten, både nationellt och lokalt. Det handlar bland annat om att styra mer ekonomiska resurser efter behoven. Resursfördelningen från staten till huvudmännen har vi kontroll över nationellt, men internt måste huvudmännen se till att de har goda system för att fånga de skiftande behoven och för att styra pengar mellan skolor.
I likvärdighetsutredningen finns förslag på ett statligt sektorsbidrag för att öka jämlikheten i skolan. Utredningens förslag har remitterats och vi håller på att bereda frågorna i Regeringskansliet. Vi vet även att lärarnas kompetens spelar roll. Så det handlar även om att försöka locka välutbildade och erfarna lärare till skolor i utsatta områden, till exempel genom de nya förstelärartjänsterna med extra lönetillägg som nu har skapats.
I Kvartals granskning jämför vi enskilda grundskolor, bland annat Seminarieskolan i Landskrona och Hässelbygårdsskolan i Stockholm. Trots att de två skolorna har nästan identisk elevsammansättning och snarlika socioekonomiska förutsättningar, så får Hässelbygårdsskolan nästan dubbelt så mycket pengar per elev. Ändå uppnår Seminarieskolan något bättre resultat (nästan identiskt meritvärde men högre andel elever med godkänt i alla ämnen. De överträffar också förväntningarna inom SALSA i högre utsträckning än Hässelbygårdsskolan). Förvånar detta dig – och vad drar du för slutsatser av det?
Anna Ekström: Det är svårt att säga något om resultaten på enskilda skolor. Jag känner till exempel inte till detaljer om förekomsten av nyanlända elever som kan påverka resultaten. Men vi vet sedan tidigare att det inte är rätlinjiga samband mellan insatta resurser och resultat. Det kan finnas stora skillnader i undervisningens kvalitet mellan skolor med liknande förutsättningar. Styrning och ledning är också viktigt. Men tittar man samlat på resultaten på kommunnivå så kan vi se att det har betydelse att fördela resurser med hänsyn taget till elevernas förutsättningar, och resurserna spelar roll för möjligheten att nå goda resultat i alla skolor. Vi vet också sedan tidigare att skolor i utsatta områden behöver stöd. Därför genomför Skolverket sedan 2015 insatser med riktat stöd till skolor med störst utmaningar, i syfte att främja förutsättningar för barns utveckling och lärande, och insatser för att förbättra elevers kunskapsresultat
