Inlägg
Ur boken "Politik, på Gott och Ont"
Visst kan tystnaden, ställd mot makten och maktens anspråk, utgöra ett hot mot makten själv. Det har vi många exempel på. Mahatma Gandhi skakade det brittiska imperiet och Martin Luther King ifrågasatte rättfärdigheten i vad som brukar kallas världens största demokrati. Självvald anspråkslöshet och fattigdom är obesegrade och starka krafter, som den som gör anspråk på makt och rikedom, inte kan möta. Aktuella exempel är regimen i Kina, som har stora behov av att inte bara visa makt, utan också skapa rädsla hos folket; rädsla, som är en förutsättning för att kunna utöva sin makt. Vi ska bli bättre på att tillgodose mänskliga rättigheter om vi får arrangera OS, sa de kinesiska ledarna. Man har fått det efterlängtade positiva beskedet och våldet och brutaliteten fortsätter. Jag undrar: var finns de politiska ledarna i kampen för självklara mänskliga rättigheter? Jag känner beundran för de många, som med sanning, godhet och tålamod som ledstjärnor för en kamp för mänskliga rättigheter, den kamp i vilken man borde få stöd av sina politiker, men inte får det.
Jag kommer att tänka på ett exempel ur vår egen kulturkrets, långt väster om den kinesiska muren. Det handlar om en son till en snickare från staden Nazaret i Galiléen för runt två tusen år sedan. En enda gång höjde han rösten, och även handen. Det var när han vände sig mot profitörer och ockrare, som för egen vinning utnyttjade folk, däribland utsatta människor, i ett tempel där frid och fred skulle råda. Denne man deklarerade gång på gång att han inte gjorde anspråk på världslig makt. ”Mitt rike är icke av denna världen” sa han och blev avrättad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar