Debattartikel i Sydsvenskan i dag

 

Debattinlägg: ”Nu är behovet av en politik för avspänning i Europa större än på länge. Som ordförande för OSSE kan Sverige bidra till det.”

Målet måste vara att återstarta en process för avspänning, fredligt samarbete, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Vi undrar hur den svenska regeringens handlingsplan ser ut för att åstadkomma det. Det skriver 16 samhällsdebattörer med bakgrund i politik och fredsrörelse.

Sveriges utrikesminister Ann Linde (S). Frågan är om Sverige som ordförande i OSSE kan återge organisationen dess viktiga roll eller om Sveriges ökande beroende av USA och att en majoritet i riksdagen vill att Sverige ska ha ”ett snabbspår till Nato” har undergrävt landets ställning som oberoende medlare, skriver artikelförfattarna.Bild: Amir Nabizadeh/TT

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.

Från årsskiftet har Sverige ordförandeposten i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

I slutet på 1900-talet spelade OSSE och dess föregångare ESK, Europeiska säkerhetskonferensen, en avgörande roll i den fredsprocess som avslutade det kalla kriget.

Nu är behovet av en politik för avspänning i Europa större än på länge. Frågan är om Sverige som ordförande i OSSE kan återge organisationen dess viktiga roll eller om Sveriges ökande beroende av USA och att en majoritet i riksdagen vill att Sverige ska ha ”ett snabbspår till Nato” har undergrävt landets ställning som oberoende medlare.

OSSE:s uppgift är att verka för stabilitet, fred och demokrati i Europa. Bland annat ska organisationen främja yttrande- och pressfrihet, nedrustning och förtroendeskapande åtgärder istället för konfrontation. Idag med ökad spänning mellan väst och öst och uppflammande konflikter i Europa, inklusive södra Kaukasus, har OSSE återigen en central roll att spela.

OSSE behövs för avspänning och konfliktlösning, inte minst nu när mänsklighetens välfärd och till och med överlevnad hotas av förnyad kärnvapenupprustning, klimatkris, artutrotning och skapandet av fiendebilder.

Händelserna i och kring Turkiet, Ukraina, Belarus och Ryssland samt USA:s påtryckningar för att stoppa gasledningen Nord Stream 2 ökar spänningen. Ekonomiska sanktioner förbättrar inte förutsättningarna för en konstruktiv dialog. Nedrustningsavtal som begränsat stormakternas kärnvapen har sagts upp. Många länder, däribland Sverige, vill inte stödja en FN-resolution om kärnvapenförbud.

Multilateralt arbete för avspänning, fredligt samarbete och respekt för demokratiska och mänskliga rättigheter är en nödvändighet, inte minst i Sveriges närområde.Över Östersjön pågår militära maktdemonstrationer som ökar spänningen på ett oroande sätt.

OSSE har spelat en konstruktiv roll i bland annat konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Men i den konfrontationsspiral som nu präglar öst-västrelationerna i Östersjöområdet är det tyst från OSSE.

Sveriges regering bör använda ordförandeskapet till att inleda en satsning på avspänning med hjälp av OSSE. 

Organisationen är en unik mötesplats för Ryssland, andra europeiska stater, USA och Kanada.

En ambition bör vara att få till ett förtroendeskapande avtal mellan Nato och Ryssland, som begränsar militär aktivitet i Östersjön och ger OSSE en medlande roll i olika konflikter som i Belarus, i Ukraina, mellan Grekland och Turkiet samt mellan Azerbajdzjan och Armenien.

Målet måste vara att återstarta en process för avspänning, fredligt samarbete, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Vi undrar hur den svenska regeringens handlingsplan ser ut för att åstadkomma det.

Ingalill Bjartén, vice ordförande i Sveriges Fredsråd

Tord Björk, rådsmedlem i World Social Forum och medgrundare till Nätverket Folk och Fred

Lars Drake, miljöekonom, aktiv i Nätverket Folk och Fred

Staffan Ekbom, aktiv i Nej till Nato

Susanne Gerstenberg, aktiv i Kvinnor för Fred

Pär Granstedt, utrikespolitisk analytiker, författare och tidigare riksdagsledamot

Birgitta Hambraeus, samhällsdebattör, tidigare riksdagsledamot

Rebecka le Moine, språkrörskandidat för Miljöpartiet

Ingegerd Municio, aktiv i Kvinnor För Fred

Harald Nordlund, tidigare riksdagsledamot och kommunalråd

Karin Rosenqvist, ordförande i Folket i Bild/Kulturfront

Birger Schlaug, författare, före detta språkrör för Miljöpartiet

Gudrun Schyman, ordförande i freds- och klimatnätverket Fria Pensionärer

Parul Sharma, människorättsjurist och tidigare ordförande för regeringens 2030-delegation

Valentin Sevéus, ordförande i Sveriges Fredsråd